Nu är jag på påväg tillbaka, på alla sätt. Jag är frisk, jag känner mig glad. Och för varje dag som går kommer jag en dag närmare att bli hel igen.

Nu satsar jag fullt ut på att få en härlig höst och mysig vinter!

Peace!

Jag har verkligen ingen drivkraft eller lockelse tillbloggen för tillfället.

Det händer för lite bra saker och alldeles för mycket dåligt i mitt liv just nu för att ens skriva här.

Ni får ha tålamod. Förhoppningsvis får ni en rolig vinter med mig här på bloggen.

Samlar kraft o ork just nu.

On the first page of our story
The future seemed so bright
Then this thing turned out so evil
I don't know why I'm still surprised
Even angels have their wicked schemes
And you take that to new extremes
But you'll always be my hero
Even though you've lost your mind

Du tog delar av mig som aldrig kommer kunna bli hel igen. Aldrog någonsin..

Jag ramlade och föll olyckligt igår hemma hos jonas. Vilket resulterade i en väldigt haltande anna. Imorse tog jag mig knappt ur sängen, tur att J kunde hjälpa mig med frukost och så..

Så idag har det inte hänt mycket alls i mitt liv. Ska strax börja tvätta, tydligen bjuder mitthem på tvättmedel och sköljmedel, ska bli kul att se hur det funkar. Haha, Sen kommer sötaste Lindan hit, vet inte om hon har med sig bästa Ellliot eller om han är med Hampus. :)

Det är en vän som jag värderar högt iaf.Trodde aldrig att jag skulle kunna hitta en sån fin vän. Som alltid, ALLTID ställer upp. Vad det än beror på. tack finaste du gummen.

Mer då? Joomen i morrn kommer barnen, som jag längtar!!!

Nä nu ska jag rulla lite köttbullar och sen tvätta.

See u later!

Just idag och ca 30 dagar tillbaka känner jag mig som en spillra av det som en gång var jag, som en sprucken vas.

Men en vis människa sa till mig att dessa spillror är vackra, och denna trasiga vas är så oerhört bräcklig och vacker, det är just sprickorna som gör den unik och alldeles egen.

Det var oerhört fint och omtänksam sagt. Det gjorde min dag!

Jag är inte den som ger upp iförsta taget. Jag kämpar tills mina krafter och ork skriker stop, eller tills jag går in i väggen, rent ut sagt.

MEN

Jag tänker inte kämpa för något som inte ger mig något.

Jag vet att jag är viktig och betydelsefull som jag är, och om det inte duger eller räcker till, så räcker inte jag till. Så enkelt är det...

Hej hopp underbara Måndag!

Började morgonen med att försova mig, mindre bra? Min nyaste medicin gör att jag sover liiite för hårt, har ringt vårdcentralen idag och ska be dom byta ut den, för så här kan man ju inte ha det? Jag sover som om jag vore i koma. Konstigt nog vaknar jag av barnen? kanske ett "mammaalarm" inte går att tysta? :)

Efter all stress kom jag tillslut till skolan, och där blev jag inte långvarig då vi slutade på en gång och hade eget arbete. Åkte  ner på stan och uträttade lite ärenden sen for jag hem. Väl hemma satte jag igång och städa på en gång, jag har en hemsk ovana att få "ticks". Eller andra kallar det OCD. Jag får invanor som jag mår dåligt om jag inte följer. Det är hemskt. Så nu är hemmet kliniskt, även om det var näst intill det innan jag satte igång också, men det är en annan sak. :) Jag har fått mitt gjort och kan sitta lugnt i soffan och plugga järnet!! det går inte annars.

Detta gäller BARA mitt hem dvs. :)

Alla verkar veta att  jag flyttat och begär lite bilder, både klassisar och ni några här på bloggen, så jag har knäppt några, ni får ha överseende med att det bara är några st och dålig kvalité, eftersom min älskling "Iphone" är död.

Ni får fler vid senare tillfälle.

Just nu vill jag bara ha hit kidsen så det blir lite rörigt och lite mer liv här, för jag gör inte mycket väsen av mig så det är rätt tyst i lägenheten. Därför dunkar Adeles skiva 21 HÖGT här hemma.

Här har ni lite bilder iaf.

ni får bättre bilder en annan gång.:)

jag hatar dig för att du fick mig att se på oss med hat i blicket.

jag hatat dig för att du fick mig att känna som om jag inte vore nånting värt.

jag hatar alla sätt du bedrog mig på.

jag hatar dig för alla osanna ord du sa till mig.

jag hatar dig.

Det är färdiggråtet nu.
Det finns inget mer som jag kan göra eller säga
och inga mer tårar att fälla,
för att reparera det som en gång var ´jag och du´.

Alla denna tid med dig
och så många minnen,
de kommer sakta men säkert
gömma sig längst inne i mig.

Och alltefter att tiden går
så kommer allt med dig, långsamt glömmas bort.
Nya erfarenheter och en annan lycka
kommer förhoppningsvis att läka alla sår.

En del av mitt hjärta
kommer alltid ha en plats för dig.
Det som ryms där är det vi en gång hade
och för mig kommer denna del innebära smärta

Men förstår du?
Att även om 'jag och du' är över
och det kommer att vara svårt...

så är det färdiggråtet nu

men jag gick sönder för 4 månader sedan.

Error