Vilken helt fantastisk Söndag! Finns inte en enda sak att klaga på.

Morgonen började 07, då tyckte William det var dags att vakna och mysa.Sagt och gjort, vi myste under täcket i säkert 2 timmar!!! Titt som tätt kollade han på mig och sa "mamma, visst vet du att jag tycker om dig, så hääääär mycket (visar med stooora armar)

"Ja William, det vet jag. Du är min son, och jag din mamma. Vi älskar varandra till stjänrstopp"

Nu har jag precis satt min rumpa i Bosvedjan. Varit på en ordentlig powerwalk i elljusspåret, återigen, fantastiskt väder!! Nu tänkte jag tvätta och plocka iordning lite här, ser ut som en mindre världskrig har pågått här, Benjamin har varit här så det är saker överrallt, som det ska vara när kids är i farten! :)

Min väg går rätt upp just nu. Käpprakt UPPÅT. Jag mår fantastiskt. Jag har sån styrka inonom mig att jag blir lite fascinerad själv. Jag trodde jag visste vad botten var, men fram till september hade jag aldrig varit där, insåg jag. Men där hamnade jag. Platt som en pannkaka. Första gången i mitt liv, fick jag panikångest. Har aldrig upplevt det tidigare men fick flertal "anfall". Sökte hjälp. fick medicin, och kuratorhjälp. Jag trodde jag höll på bli knäpp, på allvar. Känslan och kraften "panikångest" har är skrämmande. Nu står jag här, endast en månad senare, slog panikångest med hästlängder och äter bara medicin vid ytters få tillfällen. Allt detta, klarade jag. Det ska man klappa sig själv på axeln för!!

Jag vet också nu vad som är viktigt i MITT liv. Och vad som är mindre viktigt.

Jag har fått otroligt perspektiv på saker och ting, och innan någon kommmer få sätta sig på mig igen, och få mig att tro att jag är en dålig människa, innan det händer igen, kommer jag ha gått min väg. Simple as that.

Jag är bra, mer än bra, precis som den jag är. Nothing more nothing less.

Bara så ni vet ;) Närå men man måste se framåt, i alla lägen.

Prio i mitt liv, är mina barn och jag. Vi ska ha harmoni, lycka och bara skratt.