Det finns inte ord som räcker till hur ledsen jag varit sista tiden. Tomma rykten, elaka ord och människor som tror dom vet hur sanningen ser ut. Det är så hemskt illa!

Varför vill man en annan människa såå ont? Varför vill man kasta dom ännu längre ned?

Besvikelsen är stor men sorgen större. Jag är såå arg!

Det här är en blogg, jag KAN inte skriva vad som hänt mig, jag KAN inte blotta mig själv då.

Men jag vet ju att ni är såå många som läser här och får höra saker hos den andra, som är helt jävla fel.

Hon pratar bredvid mun, om och om igen. Hon har ingen aning om vilken värld hon faktiskt lever i, inte den hon tror iaf.

Puh!

Andas, reboot!

Helvete. När ska allt släppa? Tyngden över min bröstkorg krossar mig sakta.. Sakta..


Jag tittar efter utvägar men finner ingen som verkar realistisk.

I remember who I used to be.


Such an ordinary story <3

Som verkligen får mig att uppskatta vardagen.

otten är inte lätt.
resan är lång och smärtsam och går inte galant, hur väl man än önskar.


Smärtan är för hög. Hatet är för högt, självföraktet är för stort.
Jag har inte lärt mig älska mig själv förren nu, när jag är 24.
Och har när jag ser i backspegeln varit utsatt för våld och smärtan i alltför
många år.
Alldeles för många år för någon så ung.


Många frågar mig,
- Va är det sant? Har DU varit med om det?
Och svaret är inte bättre än JA. Jag var varit den slagpåsen. Jag har varit den sophögen som man sparkar på.
Ja, jag har varit den smutsiga trasan. MEN jag har inte låtit den smärtan ta mitt väsen, mitt jag..

Den smärtan har visst, den har satt sina spår.

Jag kan inte stå med en ensam person i en entre.
Jag kan inte se verktyg fara runt i ett garage.
Jag kan inte ens vara på en fest där någon slänger en glasflaska.
Jag kan inte se någon bråka häftigt och
jag kan inte se någon spring emot mig snabbt, ens på skoj.

Jag kan inte svara på "Dolt Nummer" på telefonen
Jag ryser när jag ser PickUps
Jag kan inte tänka mig att bo på Alnö, för där har helvetet utspelats.


Listan kan göras lång.

MEN

Jag är en stark kvinna.
Jag kan IDAG bestiga berg. Jag kan föda mitt barn. Jag kan dansa.
Jag kan andas och le. Jag kan älska och hata. Jag är en stark individ som älskar livet.
Jag trodde aldrig att livet kunde smaka så sött och gott.


Jag älskar att vakna, varje morgon.



Ge fan aldrig upp.

Jag har äntligen kläckts ur mitt trångsynta ägg
Kan se världen med nya ögon
Jag lever i verkligheten nu
Och inte i en trasig drömvärld

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta emellanåt
Men det spelar nog ingen roll
Jag har funnit livsglädje nu
Men än har jag lyckan kvar att sträva efter

Och när jag ligger där på botten
Om jag någonsin hamnar där igen
Så ska livet ses som min största utmaning
Och jag ska vinna
Jag ska fanimig vinna!

När jag har barnen kickar vi igång dagarna tidigt och jag är lika glad varje morgon 05:45 att jag var klok och la mig tidigt ;)

Än så länge är bara jag och Line vakna, men det är inte fy skam med tjejmys!



Ha en fin Lördag!

Ikväll var jag ut och åt med mina favoritklassisar. Anna Kalte & Sofie Westerlund. Vi är som gott och blandat tillsammans och jag verkligen stortrivs med dem, det är få som jag tycker såå mycket om!


Puss!!