det slog mig häromdan att
jag inte kommer ihåg
det första slaget
det är ju sånt man hör
när människor
berättar

vid det första slaget

och oftast kan de säga
var det hände
vad de tänkte
hur det luktade
och varför slaget föll

jag minns inte det första slaget
men det där gången då du
lyfte mig i håret så illa
att jag fick en kal fläck på
hjässan som jag var tvungen att
borsta över i månader efter du blivit arg
det kommer jag ihåg
Hur du stod i hallen med en massa mörka hårstrån
spretande i din hand
och du sa, jag låter dig aldrig gå.

alla gånger du greppat mig hårt
i nacken för att att du skulle visa mig
nåt jag inte förstod
jag minns även de blålila märkena
som framträdde dagen efter
men som inte syntes för att jag gick med
håret utläppt
och du sa, jag låter dig aldrig gå.

eller alla örfilar
som slängt mitt huvud bakåt
som jag sett komma men jag
har vägrat att ducka för-
för jag vet att det går inte att undgå
dem
och du sa, jag låter dig aldrig gå.


det jag kommer ihåg
är den gången när jag slog tillbaka
och det sista slaget föll
jag såg stjärnor
mitt huvud var smyckat med en stor bula
och jag gjorde inget för att dölja den
eller blåmärkena runt min hals.
du sa, jag låter dig aldrig gå.

men ursäkterna fick ett slut
och du förstod att du tappat det hårda greppet om mig

jag kommer inte ihåg det första slaget
men det sista slaget ska jag alltid minnas
och de gånger emellan likaså
-det får räcka