Septemer månad, snart oktober och nästan jul.

Sista tiden har varit upp och ned, slitits mellan förtvivlan och hopp. Detta är nytt för mig, att lära mig leva med mina känslor, jag vet inte alltid hur jag ska hantera det. Lycka är lätt att hantera, det är bara att glida med och uppskatta. Sorg och smärta har jag svårare för, jag hanterar det inte bra. Ena sekunden biter jag ihop, stänger in och blir till is, men den nya anna är inte riktigt så, så jag släpper ut det och bryter ihop istället...

Det är inte som det ska vara just nu. Allt är fel. Fast ändå rätt.

Hur som, nu slant jag in på något annat. Sista tiden har jag och barnen varit hos min mor o far. Barnen börjar bli så stora, tiden går för fort och jag hinner absolut inte med. Jag får panik. Line går på dagis! :) Stora prinsessan mammas. Inskolningen gick jätte bra, mycket lättare än med William. Jag och R körde varannan dag och det funkade bra för oss tror jag. Line vet ju att mamma bor själv och pappa bor själv och inte med varandra, så att det blev varannan dag kanske skulle vara förvirrande för andra barn men hon är ju van.

William har varit sjuk nu i några dagar, ögoninflammation och hög feber. Idag vabbade jag trots att det är Rs dagar, men i morgon måste jag på skolan så då får han vara hos R. Men idag hade vi kvalitetsmys bara han och jag. Åt lunch och satt och pratade om allt o ingenting, plötsligt inser jag hur stor HAN blivit. Man kan faktiskt sitta och prata ordentligt med honom nu och det är så fantastiskt.

Mer då?

Jomen jag har ju varit på hetsjakt efter en lägenhet nu några veckor och nu verkar det som att allt gått i lås, får veta på onsdag om den verkligen blir min, men det verkar riktigt som det! Och ingen är happier then me! Ett hem för mig och mina barn. Bara vårat! Där ingen kan säga eller kräva nånting av nån av oss. Bara för oss <3

Jag drömmer varje dag nu om att vakna upp där. I lugn och harmoni. Jag hoppas även jag finner harmoni inom mig snart, för just nu är det jävligt kaotiskt i min kropp.

Jag tänker inte spela stark. Om jag faller så faller jag.. Jag älskar för att jag älskar. Jag kan inte gömma mig bakom mig själv som jag gjort så många ggr i mitt liv. Jag är Jag, och den får man ta, jag tänker inte spela något spel, tänke rinte använda fula knep.

Jag älskar dig så det gör ont varje gång du ser på mig.