Coffee-break

Publicerat: 2011-03-14 Kl: 12:39:15 | I kategori: Allmänt



Morgon började med att jag försov mig, What? har inte hänt sedan gymnasiet! Haha..
Älskling klev upp med mig och bryggde mitt morgonkaffe, så vi hann faktiskt med lite morgonmys i soffan innan jag for.

Nu är jag ute hos m&p med mina älskade bebisar (som för övrigt börjar bli alldeles för stora, stanna tiden?).
Line sussar sött i vagnen ute just nu och Wille traskade nyss in ohc la sig alldeles själv i sängen, så nu sover även han. Med andra ord vilopause även för mamman. Kaffe i muggen och musik i öronen, hur underbart är inte det?
Solen skiner in på mig genom fönstret och jag känner en otrolig härlig lycka i min kropp!!

Även fast vardagen inte hunnit lägga sig till rätta riktigt än, och även fast det är ett himla pusslande med tider och passanden så älskar jag detta. Jag mår ju så himla bra i själen nu. Jag är äntligen riktigt jävla hel!

Det har tagit sin lilla tid men ack så det varit värt det!!

Appropå tid och minnen och allt, i går kom jag till helvetet för en stund.
Jonas gillar att träna, allt nästan. Men han har en förkärlek till kampsport och allt sådant.
Han har tagit en break eller avstått från det nu just för att jag har en.. skräck för allt som har med sparkar och slag att göra, vilket kanske inte är konstigt alls?
Jag blir alldeles stel och pulsen stegrar och får handsvett och blir yr så fort jag ser eller hör sparkar.

MEN jag vill inte stå ivägen för honom och hans intressen, så vi bestämde att vi skulle besöka en träning så fick jag se och känna hur det kändes för mig. Jag är en jäkel på att pressa mig till saker och tänkte att det är dags att möta min rädsla, så igår följde jag med och redan utanför dörren började pulsen stegra. Och när jag kom in och satte mig hamnade jag som i en annan värld. Det surrade i öronen, blev alldeles kallsvettigt och det kändes verkligen som att jag skulle tuppa av vilken sekund som helst, J såg naturligtvis detta och sa att vi skulle gå.
Jag SPRANG ut.


Fan, det var ett misslyckande från min sida.
Jag har lovat mig själv att försöka igen.



Någon som har bra tips hur man ska bemöta sin värsta rädsla på ett lämpligt sätt?



Nu ska jag lägga mig på soffan och glutta på lite tv innan kidsen vaknar och det blir utebus!!



Bjuder er på 2 st oldies!

 

 

Kommentarer
Postat av: mli

Kanske du ska börja med något så "enkelt" som att se en film med kampsport eller dylikt. Sen tror jag det bara är att utsätta sig för det om och om igen, till slut går det. Även om du bara tar dig till dörren till träningslokalen så kanske du tar dig innanför den nästa gång osv.



Och du, det var inte ett misslyckande, du tog ju dig dit och satt där en stund. Hur grymt är inte det? Fortsätt kämpa detta fixar du och det får ta tid!!!

2011-03-15 @ 09:11:30
URL: http://mlish.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback