Oj oj oj. Nu är det länge sedan och det har sina orsaker.



Jag måste tacka min fina lärare, hennes arbetskramrat Ann, och alla mina vänner som funnits där, tills nu och i evigheter.

utan att gå in på detaljer har jag gjort en helvetiskt himelskt resa. Har nog aldrig någonsin varit så pass under jorden som när jag la in mig. Jag vägde under 45 och kunde knapt prata.


Jag var ingen och noll. Fanns ingen verklighet och jag kräktes ur mig ångesten var dag.
Framtiden kändes så ouppnårlig. Jag fanns inte där.
Det gjorde ont ivarje vrå av min kropp, varje cell skrek.

Men hur gör man när hela ens verklighet rammas av en person som verkligen inte vill annat än krossa?


Polis polis potatisgris, kontaktförbud, Ja om det är på så vis!
Tack.







Jag har börjat en  väldigt härlig resa, jag känner mod, lycka och tillgivenhet för livet!



Idag har jag bara 5 poäng, jag är en vinnare!