Ordet familj kan väcka otroligt många känslor i min lilla kropp.
För det mesta är det bara varma och vackra känslor, lyckokramar och varma famnar som alltid finns.
En trygghet och vetskapen att aldrig behöva vara ensam.

Men på sista tiden har det också fått mig att se och känna andra saker.
Familj är inte något absolut.

Det som var min familj i 5 år är inte längre min familj.
Det har förändrats, till något helt annorlunda, något mycket bättre.
Även fast det känns lite ovant och lite små konstigt så älskar jag min nuvarande familj.
Det har utökats och helt plötsligt har jag ett bonusbarn. Vilken lycka!

Men det är nog inte förren nu jag känner att jag är hemma.
Hur dagarna än ser ut och vilket humör jag än är på så vet jag att jag har min MAN.
Min Line och min William.

Sen jag mötte Jonas har en stor del inom mig också förändrats. Jag har verkligen hans stöd, i ALLT.
Han finns alltid där med en stöttande hand, ett glädjande leende och en varm famn som jag kan falla tillbaka i.

Han säger ofta "Du måste våga tro på dig själv"
Och jag uppskattar varje litet ord. Att veta att HAN tror på mig gör mig så varm.


Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg, förmodligen ingenstans, bara lufta och ventilera.


Vi ska älska och uppskatta människor runt om oss.
Våga bekräfta andra människor, våga hylla och ge beröm!


LoVe