Ikväll när jag satt och printade ned en uppsats till skolstarten insåg jag hur fort denna sommar har gått.
Jag tycker nyss jag gick på "sommarlov" och hade hela vackra, underbara varma sommaren framför mig.

Hösten för mig har alltid varit väldigt ångestfylld. Har i alldeles för många år, alltid drabbats av depression då. Man är ju mer mottaglig för just det, eftersom solen lyser mindre, man är ute i friska luften mindre, men vet man när och varför kan det vara lättare att förhindra det. Nu äter ju jag min medicin också, och ska verkligen peppa mig själv denna höst. Ha massvis med mysiga kvällar i soffan med älsklingen, mysiga lekar och påhitt med barnen och verkligen angagera mig i skolarbetet till 110%.

Pratade nyss med barnens far, och fick höra hur allt gått och så. Bestämde tider och det mest nödvändiga, fick höra en lite rolig sak om William. <3 Gud så jag saknar dom, men nu är det inte många timmar tills dom är hos mamsen. Läntgtar så efter mina och Williams konversationer, Mitt och Lines mys. Mina barn är mitt allt på denna jord, och det finns absokut ingenting jag inte skulle göra för dem.


Nej nu ska jag återgå till soffan och mysa en stund till, i min ensamhet.



Mams och Lusen, då 5 dagar gammal.